lobacken

Det doftar sololja av Ulla. Sommarmusik i radion och det blänker i alla hundra radiomasters silver mot Ingestrands gröna matta. Glavsfjorden är vän och varm som Côte d´Azur och ännu mer blå. Och ännu mer glittrande solreflexer, precis som det kan glittra ute vid Björknäs. Bris, så full av ro och medvetenhet. Massor av myror som bygger och det doftar tallar. I en dröm jag hade, fanns det stora bamsingar av olikfärgat glas på botten, i strandkanten. Det var som stora Nickelkarameller. Och vi fann dem i det grova gruset, precis där vattnet börjar bli lite djupare. Det blänkte så fint, att se igenom dessa röda, gröna, gula glasbumlingar. Och det är en speciell stor sten där, som man kan vara ”Den lille havfrue” på. Badbollarna har så starka plastiga färger. Jag vill ha dem allihop. Brorsan har en knallpulver pistol och det blänker fint i den silvriga metallen. Han kan inte låta bli den. -Nu får du ge dig säger hon och nyper ett kraftigt tag i överarmen. Det gjorde den där svanen också. Då grinade brorsan. Varsitt blått badlakan, ett ljust och ett mörkt. Bobs Blandsaft och mammas bullar. Huttrar lite, men vi torkar snart. Där uppe ligger resturangen och i klippan finns skrevor för stegen. Dem känner vi så väl. De har i en monter, Matchbox. Jag vill ha alla. Nu. Jag kunde de flesta bilmärken. Grannen hade en mintgrön Ford Taunus. Jag såg en fin ljusblå Anglia. Ja, om vi inte kände igen ljuden, från det vi hängde på staketet över Styckåsgatan. Avgaser och fint väder. Ulla hade på senare år en parfym som doftade sololja. Hon trivdes med den.

Jag är såpass dôven att jag inte behöver dricka vin eller nåt sånt. Jag kan sitta jättelänge och glo och inte göra mer än att konstatera att topparna på träden ser ut att vara i en djungel i Nya Guinnea. Döda upptill och våldsamt levande längre ner. Rosa små papegojor kunde sitta där. Nu ska jag nog gå ut och fota den långhåriga rabatten, fast molnen har kommit och svalorna flyger lågt. Det är inga myggor! Bara myror, men de har annat att göra än att gå upp på mig. Zlata låg under stolen och spann och jag glodde på aklejor och grässtrån. Tänk, folk köper grässtrån. För de rör sig så fint i vinten. Handlar tuvor av strå för att plantera nyanlagda rabatter. Det är väl bättre att låta trädgården få en äkta patina. Det ser ut här som om man målat och dragit handen lodrät över det gröna och smetat ut. Vad billigt det kan bli om man är lite sjuk. Lite härligt dôven och inte blir jag heller rastlös. En kråka kryssar mellan träden. Fina fåglar. Den där morgonstjärnan, liljan måste jag dokumentera. Vallmon har slagit ut, den ser ut som en tokig cykel-regnkappa. Bäst att fora den också innan regnet piskar bort kronbladen.

Jag stod och stekte fish´n´crisp. Jag hade varit fastande sedan 22 och längtade efter mat. Naturligtvis ringer det då. Ja, jaaa mamma, tänkte jag. Hon hade lånat bilen och tänkte väl om jag skulle ha nåt med från stan. "-Hej, jag heter Markus och ringer från Påjoooummm" -Va, svarade jag: "Påskön?". Det var en göteborgare som troligen hade mustasch. "-Nej, nej, jag ringer från Fåjoooummm och undrar om du vill ha billigare el". Jag kan inte förstå att en säljare i telefon inte kan tala tydligt. "-P-Å-S-K-Ö-N-?" frågade jag igen. "- Nej, INTE Påskön!". "-HALLÅÅÅÅ", skrek jag.Han skrek ""ANNA-KARIN!""- Hallååå?" skrek jag. "A-n-n-a-K-a-r-i-n!" skrek han och så skrek jag hallååå igen och lade på telefön. Jag skrattade gott ovh gick tillbaka till fiskpinnarna. Den tjeckiska ölen, 3,5 Starbrno, den kan man nog uttala rätt med ett par flak av densamma, men nu är det bara två burkar kvar. Hette han inte Glenn?

Ja, det var fint väder idag. Men här är väldigt dålig täckning på Telias mobila nät. Jag ska ta med den här katten jag fick förra året, som då hette Bianca, nu Miss Brambles, ut och plantera lite. Jag säger plantera, men jag orkar faktiskt inte. Kanske jag trampar ihjäl några sniglar. Jag har fortfarande inte fått tag på en kamera. Hur får man energi då tro? Jag har gjort till en vana nu att sätta på kokkaffe och springa iväg och göra annat. Gissa om spisen ser ut som den har fått salmonella. Jag ska faktiskt börja att skriva nu. Jag har bett Bengt Berg att bli kompis på FB. Han träffade jag en gång på tåget från Skåne. Jag hade mina två katter med och han sa att de verkade reserverade. Den där familjen är förfärligt skygg. Jag försökte nu sätta mig på Rosamunda för att ta bort några fästingar i hennes nacke, men hon fräste. Sprang under en fotölj och där var Miss Brambles, som bara de orangea hanarna gillar. Jag har några hermans hermits i frysen men faktiskt gillar jag inte kaffebröd. Kaffe är härligt, men godis till det eller frukt. Jag funderade på...vad många, apropå gott, som gottar sig i diagnoser just nu. Det är i tidningen alltsom oftast. Men snart har ju alla det, så då går det inte få nån sympati. Hehe. Det är synd om människorna, som Strindberg sa. Jag har ont i knät och Voltaren hjälper inte, för jag belastar ju det varje natt med 300 kg. Va, ska jag fortsätta så? Nej, det får vara bra. Unga pojkar som spelar fotboll och är lite smala, kan väl vara tidningsbud. Jag ska åka och se utställning så snart jag kan, i Borgvik, där son till Sven-Erik Magnusson i Sven-Ingvars har ordnat en utställningslokal som verkar mycket trevlig.

Är det någon som hört talas om Herman? Jag var på möte i måndags med KKV-väst, och Marianne hade med sig en gammal glassburk: -Här har du Herman, sa hon, han har funnits sedan 70-talet. Jag blev ganska rädd och såg på slemmet i burken och tänkte aliens och segt gubbslem. Jag tog emot den men hade svårt att koncentrera mig. -Han är hungrig, så man måste mata honom med socker! Jag kände det obehagligt, det var som hon kom nära och tryckte på mig en liten sexfixerad gubbe, jag tittade igen under locket på burken och sade Usch! Det blev så att vi avbröt mötet, för vi var för få. Jag var bekymrad över Herman och glömde min väska, jag kom inte på det förrän jag var nästan hemma, i Prästängsrondellen. Det var schlept, moddigt på vägen, men Ulf satt kvar vid datorn, så jag kom åt väskan. Jag har följt schemat: rört några gånger i Herman, och idag matade jag honom med dinkelmjöl(jag gör min egen variant), socker och så har jag tänkt vara ekonomisk, så jag har skaffat pulvermjölk. Men när jag rörde i Herman detta, blev katten Curry svartsjuk. Det är väl en av de tydligaste känslorna hos en katt, svartsjuka. -Ja, du ska också få pulvermjölk, sa jag till honom. Slurp, så hade han sörplat i sig det. Man ska inte ha lock på Herman, och han ska stå framme i köket. Jag undrar vad det kan bli för mutationer med kattsaliv i en sån gammal jäst. Nu sitter jag och skriver och Curry ligger på skrivbordet, men ska samtidigt ha huvud ocgh tassar på det rödheta elementet. Armbågarna hänger ner i en glipa på 2 dm. Utanför fönstret sitter blåmesar och pilfinkar i busken. I morse, såg mig några blåmesar genom fönstret och sade till att det var slut på fågelfrö ute. Jag är en riktig Snövit! Det är ett rådjur som kommer och äter också, men det blev påkört förra veckan. Nu är det tillbaka igen, oskadat. Det vill ha morötter, äpplen, solrosfrö och havregryn. Hoppas nu att alla sniglar har dött av kylan. Det är så tråkigt att skicka efter frö och sträva med att grodda dem när allt blir uppätet. Det krasar över allt man går, av snäckskal. Jag har tänkt att ha lite modeblogg, men jag har ingen kamera....jag kan väl ta det verbalt.

ja, det är premiär för mig i bloggvärlden. Jag tänkte lägga ut bilder på mina målningar, min keramik och kanske lite mode, recept på enkel mat, på drinkar, bilder på omgivningen. Jag tänkte vädra mina ideer. Aha. Nu ska jag väl sätta igång. Vi syns!

Maria