Nu är det sommar nu är det sol

Jaha. Nu har det gått några år. Det är sig ganska likt fast katter har bytts ut. Trädgården växer igen ännu mera men det gör inget. Jag orkar inte måla, men jag och några träffas i Sockenstugan på måndagar och jag tänkte att det skulle lossna med akvarell...mja...kanske. Men bara kanske. Nu kommer jag inte ihåg hur man gjorde det här med publicering. Jag kan säga att jag har degat till rejält. Utan stimulans...utvecklas man inte. 
Något att vara tacksam för är mötet med denna skulptur. Jag kände sån närhet. Ooooo! Jag såg att det fanns en massa smålampor. Men de verkade trasiga. Jag tänkte: har de inte råd att byta trasiga lampor? Så kom jag på det. Jag lade in en euro. Då lyste det i en av dem. Annars har en katt till dött. Och en försvann förra året. Och nu har en till precis försvunnit. Men en ny försöker flytta in. Och så hämtade jag fyra på ett djurhem i augusti. Ja, det är ett projekt. Perga per noi, Papa.

Sommar så in i

 

Det doftar sololja av Ulla. Sommarmusik i radion och det blänker i alla hundra radiomasters silver mot Ingestrands gröna matta. Glavsfjorden är vän och varm som Côte d´Azur och ännu mer blå. Och ännu mer glittrande solreflexer, precis som det kan glittra ute vid Björknäs. Bris, så full av ro och medvetenhet. Massor av myror som bygger och det doftar tallar. I en dröm jag hade, fanns det stora bamsingar av olikfärgat glas på botten, i strandkanten. Det var som stora Nickelkarameller. Och vi fann dem i det grova gruset, precis där vattnet börjar bli lite djupare. Det blänkte så fint, att se igenom dessa röda, gröna, gula glasbumlingar. Och det är en speciell stor sten där, som man kan vara ”Den lille havfrue” på. Badbollarna har så starka plastiga färger. Jag vill ha dem allihop. Brorsan har en knallpulver pistol och det blänker fint i den silvriga metallen. Han kan inte låta bli den. -Nu får du ge dig säger hon och nyper ett kraftigt tag i överarmen. Det gjorde den där svanen också. Då grinade brorsan. Varsitt blått badlakan, ett ljust och ett mörkt. Bobs Blandsaft och mammas bullar. Huttrar lite, men vi torkar snart. Där uppe ligger resturangen och i klippan finns skrevor för stegen. Dem känner vi så väl. De har i en monter, Matchbox. Jag vill ha alla. Nu. Jag kunde de flesta bilmärken. Grannen hade en mintgrön Ford Taunus. Jag såg en fin ljusblå Anglia. Ja, om vi inte kände igen ljuden, från det vi hängde på staketet över Styckåsgatan. Avgaser och fint väder. Ulla hade på senare år en parfym som doftade sololja. Hon trivdes med den.


Jag kan saker

 
Är det jag som ger ut signaler som folk tyder fel? Man kanske skulle filma sig själv och studera vad man gör för grimascher?Det tar tid att jobba med konst...är det nåt vääldigt onödigt? Jag har sökt in och tackat nej till sjuksköterskeutbildningen 11-12 gånger. Jag vill inte...men jag vill ha jobb...så handlar man i ett mellanrum....jag vill inte vara snäll....får jag göra det jag vill och kan är jag till mer nytta för andra också. Jag behöver tid...man vispar inte ihop saker...jag blir nervös...jag behöver tid...få vara ifred...Det går att få vila i koncentrationen.

Aktivitetsfasen


De kallar nu fas 3 (åtgärden för långtidsarbetslösa) för aktivitetsfasen. My ass. Detta dränerar på all energi och vilja. Meningen är att man ska fasas ut...i apati och snabbare dö undan. Någon vill ha huset jag bor i. Någon som tjänar mera pengar och är produktiv i samhället. Säkert cyklar folk förbi och tänker: "där blir det nog ledigt snart. Där bor nog en gammal kärring som inte orkar hålla ordning".
 
Jag är konstnär och skulle kunna göra mycket här i världen. Men att sitta på ett kontor i 8 timmar per dag, utan lön(låg ersättning från Försäkringskassan) och totalt hjärnblödningsframkallande analyser av 100 000-tals kyrkobokssidor....Jag jobbade i hemtjänsten under sommaren. Rena semestern. Det var mycket stimulerande. Jag kunde blomma ut och prata kultur med folk ute i stugorna, samtidigt som jag värmde mat, delade medicin, skötte personlig hygien och bäddade. Jag sjöng gamla schlagers och fick höra om gamla kvarter i Arvika, om Kisterud förr när man kunde leva på det naturen gav som fiske och tjuvjakt, om Norgeresor och öl som var billig där förr och god, om fotbollstaktik och att svenskarna var för snälla, om filosofi, om tavlor, Brunskogs- och Spekedsur, finnar, avrättningsplatser, om gemensamma bekanta på långt håll, om folkdanslag och gamla Sulvik och att förr kondisen var öppna  till tio på kvällarna och skvaller och dödsfall....ja allt.
 
Jag får bara jobb under sommaren. Dett är många som har det likadant. Många får stå i kulisserna som reserver. Jag ringde och bad om hjälp för den enorma tröttheten, hos min vårdcentral. "-Det är nog inte så farligt, sade sköterskan. Du kanske är en sån person som är trött hela tiden. Du kanske int trivs hemma, du kanske behöver städa, börja med ett rum i taget". Och så sa hon om min trötthet :"Det kanske är åldern". Ja...är man slut som 51-åring?
 
Ja, här bor en gammal kärring som inte orkar hålla i ordning. Orkar inte klippa gräsmatta och kratta äppelkart eller åka till tippen med allt papper och kattmatsburkar som hon sparar i små kassar. Inte orkar hon diska och stryka. Inte putsar fönster och plocka av alla bärbuskarna. Inte orkar hon aktivera sina katter, de är lika apatiska, blommorna vissnar, trädgården växer igen, grusgången orkar ingen hålla efter. Hon har kvar bär i frysen sedan förra året. En del var hon tvungen att tina och göra saft av så att det gick att få in den döda katten i Februari.
Men hon måste lära sig att hålla tider och vara i aktivitet som någon annan anordnar. Hon ska hålla skenet uppe.
 
Nu är det bara Gud som kan hjälpa.

Näe, nu får det vara nog

Tiden bara går och inget händer. Nu måste det det...

En kväll i juni

det är väl lika bra att låta trädgården få en patinaJag är såpass dôven att jag inte behöver dricka vin eller nåt sånt. Jag kan sitta jättelänge och glo och inte göra mer än att konstatera att topparna på träden ser ut att vara i en djungel i Nya Guinnea. Döda upptill och våldsamt levande längre ner. Rosa små papegojor kunde sitta där. Nu ska jag nog gå ut och fota den långhåriga rabatten, fast molnen har kommit och svalorna flyger lågt. Det är inga myggor! Bara myror, men de har annat att göra än att gå upp på mig. Zlata låg under stolen och spann och jag glodde på aklejor och grässtrån. Tänk, folk köper grässtrån. För de rör sig så fint i vinten. Handlar tuvor av strå för att plantera nyanlagda rabatter. Det är väl bättre att låta trädgården få en äkta patina. Det ser ut här som om man målat och dragit handen lodrät över det gröna och smetat ut. Vad billigt det kan bli om man är lite sjuk. Lite härligt dôven och inte blir jag heller rastlös. En kråka kryssar mellan träden. Fina fåglar. Den där morgonstjärnan, liljan måste jag dokumentera. Vallmon har slagit ut, den ser ut som en tokig cykel-regnkappa. Bäst att fora den också innan regnet piskar bort kronbladen.

oktoberfest kanske


Påskön?

Jag stod och stekte fish´n´crisp. Jag hade varit fastande sedan 22 och längtade efter mat. Naturligtvis ringer det då. Ja, jaaa mamma, tänkte jag. Hon hade lånat bilen och tänkte väl om jag skulle ha nåt med från stan. "-Hej, jag heter Markus och ringer från Påjoooummm" -Va, svarade jag: "Påskön?". Det var en göteborgare som troligen hade mustasch. "-Nej, nej, jag ringer från Fåjoooummm och undrar om du vill ha billigare el". Jag kan inte förstå att en säljare i telefon inte kan tala tydligt. "-P-Å-S-K-Ö-N-?" frågade jag igen. "- Nej, INTE Påskön!". "-HALLÅÅÅÅ", skrek jag.Han skrek ""ANNA-KARIN!""- Hallååå?" skrek jag. "A-n-n-a-K-a-r-i-n!" skrek han och så skrek jag hallååå igen och lade på telefön. Jag skrattade gott ovh gick tillbaka till fiskpinnarna. Den tjeckiska ölen, 3,5 Starbrno, den kan man nog uttala rätt med ett par flak av densamma, men nu är det bara två burkar kvar. Hette han inte Glenn?

den här gjorde jag vid samma tillfälle. Den är på samma tema. Jag vill påpeka att jag hatar att spela fiol


ja, jag kommer inte ihåg vad jag kallade denna, men det har att göra med ett spelkort


Fint väder

Ja, det var fint väder idag. Men här är väldigt dålig täckning på Telias mobila nät. Jag ska ta med den här katten jag fick förra året, som då hette Bianca, nu Miss Brambles, ut och plantera lite. Jag säger plantera, men jag orkar faktiskt inte. Kanske jag trampar ihjäl några sniglar. Jag har fortfarande inte fått tag på en kamera. Hur får man energi då tro? Jag har gjort till en vana nu att sätta på kokkaffe och springa iväg och göra annat. Gissa om spisen ser ut som den har fått salmonella. Jag ska faktiskt börja att skriva nu. Jag har bett Bengt Berg att bli kompis på FB. Han träffade jag en gång på tåget från Skåne. Jag hade mina två katter med och han sa att de verkade reserverade. Den där familjen är förfärligt skygg. Jag försökte nu sätta mig på Rosamunda för att ta bort några fästingar i hennes nacke, men hon fräste. Sprang under en fotölj och där var Miss Brambles, som bara de orangea hanarna gillar. Jag har några hermans hermits i frysen men faktiskt gillar jag inte kaffebröd. Kaffe är härligt, men godis till det eller frukt. Jag funderade på...vad många, apropå gott, som gottar sig i diagnoser just nu. Det är i tidningen alltsom oftast. Men snart har ju alla det, så då går det inte få nån sympati. Hehe. Det är synd om människorna, som Strindberg sa. Jag har ont i knät och Voltaren hjälper inte, för jag belastar ju det varje natt med 300 kg. Va, ska jag fortsätta så? Nej, det får vara bra. Unga pojkar som spelar fotboll och är lite smala, kan väl vara tidningsbud. Jag ska åka och se utställning så snart jag kan, i Borgvik, där son till Sven-Erik Magnusson i Sven-Ingvars har ordnat en utställningslokal som verkar mycket trevlig.

21/1 2010 Curry vill vara i Herman

Är det någon som hört talas om Herman? Jag var på möte i måndags med KKV-väst, och Marianne hade med sig en gammal glassburk: -Här har du Herman, sa hon, han har funnits sedan 70-talet. Jag blev ganska rädd och såg på slemmet i burken och tänkte aliens och segt gubbslem. Jag tog emot den men hade svårt att koncentrera mig. -Han är hungrig, så man måste mata honom med socker! Jag kände det obehagligt, det var som hon kom nära och tryckte på mig en liten sexfixerad gubbe, jag tittade igen under locket på burken och sade Usch! Det blev så att vi avbröt mötet, för vi var för få. Jag var bekymrad över Herman och glömde min väska, jag kom inte på det förrän jag var nästan hemma, i Prästängsrondellen. Det var schlept, moddigt på vägen, men Ulf satt kvar vid datorn, så jag kom åt väskan. Jag har följt schemat: rört några gånger i Herman, och idag matade jag honom med dinkelmjöl(jag gör min egen variant), socker och så har jag tänkt vara ekonomisk, så jag har skaffat pulvermjölk. Men när jag rörde i Herman detta, blev katten Curry svartsjuk. Det är väl en av de tydligaste känslorna hos en katt, svartsjuka. -Ja, du ska också få pulvermjölk, sa jag till honom. Slurp, så hade han sörplat i sig det. Man ska inte ha lock på Herman, och han ska stå framme i köket. Jag undrar vad det kan bli för mutationer med kattsaliv i en sån gammal jäst. Nu sitter jag och skriver och Curry ligger på skrivbordet, men ska samtidigt ha huvud ocgh tassar på det rödheta elementet. Armbågarna hänger ner i en glipa på 2 dm. Utanför fönstret sitter blåmesar och pilfinkar i busken. I morse, såg mig några blåmesar genom fönstret och sade till att det var slut på fågelfrö ute. Jag är en riktig Snövit! Det är ett rådjur som kommer och äter också, men det blev påkört förra veckan. Nu är det tillbaka igen, oskadat. Det vill ha morötter, äpplen, solrosfrö och havregryn. Hoppas nu att alla sniglar har dött av kylan. Det är så tråkigt att skicka efter frö och sträva med att grodda dem när allt blir uppätet. Det krasar över allt man går, av snäckskal. Jag har tänkt att ha lite modeblogg, men jag har ingen kamera....jag kan väl ta det verbalt.

Välkommen till min nya blogg!

ja, det är premiär för mig i bloggvärlden. Jag tänkte lägga ut bilder på mina målningar, min keramik och kanske lite mode, recept på enkel mat, på drinkar, bilder på omgivningen. Jag tänkte vädra mina ideer. Aha. Nu ska jag väl sätta igång. Vi syns!

Maria

RSS 2.0