på sparlåga
Det är väldigt roligt att skriva. Susanne Brögger, säger hon är ingen författare utan en brevskriverska. Det är väl nåt sånt med mig också. Tänk vad utmattad man kan bli av en massa skit man stöter på på livets grusväg. Det är varmt. Det dammar. Man ramlar och slår upp ett sår på knät. Men en sten rullar iväg och en svärm med blå små fjärilar i ett moln, befrias. Det där såret. Skorpan sitter kvar och påminner om det onda. Och i luften känns doften av tall. Svetten rinner och det är långt kvar att gå. Det går inte att njuta av nuet, för ...och så en konstpaus...vägen är så lång.
