lobacken

De kallar nu fas 3 (åtgärden för långtidsarbetslösa) för aktivitetsfasen. My ass. Detta dränerar på all energi och vilja. Meningen är att man ska fasas ut...i apati och snabbare dö undan. Någon vill ha huset jag bor i. Någon som tjänar mera pengar och är produktiv i samhället. Säkert cyklar folk förbi och tänker: "där blir det nog ledigt snart. Där bor nog en gammal kärring som inte orkar hålla ordning".

 

Jag är konstnär och skulle kunna göra mycket här i världen. Men att sitta på ett kontor i 8 timmar per dag, utan lön(låg ersättning från Försäkringskassan) och totalt hjärnblödningsframkallande analyser av 100 000-tals kyrkobokssidor....Jag jobbade i hemtjänsten under sommaren. Rena semestern. Det var mycket stimulerande. Jag kunde blomma ut och prata kultur med folk ute i stugorna, samtidigt som jag värmde mat, delade medicin, skötte personlig hygien och bäddade. Jag sjöng gamla schlagers och fick höra om gamla kvarter i Arvika, om Kisterud förr när man kunde leva på det naturen gav som fiske och tjuvjakt, om Norgeresor och öl som var billig där förr och god, om fotbollstaktik och att svenskarna var för snälla, om filosofi, om tavlor, Brunskogs- och Spekedsur, finnar, avrättningsplatser, om gemensamma bekanta på långt håll, om folkdanslag och gamla Sulvik och att förr kondisen var öppna  till tio på kvällarna och skvaller och dödsfall....ja allt.

 

Jag får bara jobb under sommaren. Dett är många som har det likadant. Många får stå i kulisserna som reserver. Jag ringde och bad om hjälp för den enorma tröttheten, hos min vårdcentral. "-Det är nog inte så farligt, sade sköterskan. Du kanske är en sån person som är trött hela tiden. Du kanske int trivs hemma, du kanske behöver städa, börja med ett rum i taget". Och så sa hon om min trötthet :"Det kanske är åldern". Ja...är man slut som 51-åring?

 

Ja, här bor en gammal kärring som inte orkar hålla i ordning. Orkar inte klippa gräsmatta och kratta äppelkart eller åka till tippen med allt papper och kattmatsburkar som hon sparar i små kassar. Inte orkar hon diska och stryka. Inte putsar fönster och plocka av alla bärbuskarna. Inte orkar hon aktivera sina katter, de är lika apatiska, blommorna vissnar, trädgården växer igen, grusgången orkar ingen hålla efter. Hon har kvar bär i frysen sedan förra året. En del var hon tvungen att tina och göra saft av så att det gick att få in den döda katten i Februari.

Men hon måste lära sig att hålla tider och vara i aktivitet som någon annan anordnar. Hon ska hålla skenet uppe.

 

Nu är det bara Gud som kan hjälpa.