lobacken

Jag är såpass dôven att jag inte behöver dricka vin eller nåt sånt. Jag kan sitta jättelänge och glo och inte göra mer än att konstatera att topparna på träden ser ut att vara i en djungel i Nya Guinnea. Döda upptill och våldsamt levande längre ner. Rosa små papegojor kunde sitta där. Nu ska jag nog gå ut och fota den långhåriga rabatten, fast molnen har kommit och svalorna flyger lågt. Det är inga myggor! Bara myror, men de har annat att göra än att gå upp på mig. Zlata låg under stolen och spann och jag glodde på aklejor och grässtrån. Tänk, folk köper grässtrån. För de rör sig så fint i vinten. Handlar tuvor av strå för att plantera nyanlagda rabatter. Det är väl bättre att låta trädgården få en äkta patina. Det ser ut här som om man målat och dragit handen lodrät över det gröna och smetat ut. Vad billigt det kan bli om man är lite sjuk. Lite härligt dôven och inte blir jag heller rastlös. En kråka kryssar mellan träden. Fina fåglar. Den där morgonstjärnan, liljan måste jag dokumentera. Vallmon har slagit ut, den ser ut som en tokig cykel-regnkappa. Bäst att fora den också innan regnet piskar bort kronbladen.